Nu åker jag och Poxy till London och kommer hem på söndag. På måndag blir vi husse och matte.. Det mesta är i ordning nu, och de nya garderoberna är på plats. Det blev så himla bra, och katten ska få en liten plats bredvid sängen som jag hoppas hon gillar.

Det är ju kul att åka bort, men nu längtar jag egentligen bara hem, och att det ska vara måndag.. 

Man upptäckte tydligen för ett tag sedan att katter faktiskt inte är färgblinda, men att de inte bryr sig speciellt mycket om färger. Undra hur dom kom fram till det..  Hade det bara funnits något spel där man typ tryckte på knappar för att få mat hade dom säkert brytt sig ;)

Åh nostalgi på tal om färg, sökte lite på internet och hittade det här spelet  som jag vill minnas att vi spelade hos farmor och farfar när jag och min bror var små.

Sååå, äntligen är golvet klart i sovrummet. Jag och pappa började igår med att åka till Bauhaus. Väl där visar det sig att 199:-kvm-golvet jag tittat ut knappt fungerade att sätta ihop. Snabba ryck bort till Beijer. Hittade ett riktigt fint golv, lite dyrare men vilken kvalitet!

Efter golvet var lagt satte vi tänderna i bygget av kattluckan, och med pappas hjälp gick det ju självklart som en dans.

Kattluckan utifrån

Nu är det lite hyllor och sånt som fattas, men det kommer så småningom. Jag har haft två dagar ledigt nu från jobbet onsdag torsdag, jobba imorgon och sen har jag semester i två veckor. Om 1½ vecka kommer vår lilla kise. 

Jag såg förresten en dokumentär på TV för ett tag sen om den musikaliska katten Nora. Hon var en hittekatt som blev omhändertagen av en pianolärarinna. Katten började sen spela på pianot själv. Hur som helst så var det en kvinna som gjort en studie på vilken ton katten spelade (typ C eller c#) och det var vad ägarinnans "normala" tonläge var.

När hon brukade prata med katten hade hon ett högre tonläge, lite som när vissa pratar med bebisar. Och den här kvinnan som gjorde studien hade då som teori att Nora inte ville bli talad till med bebisprat utan spelade den lägre tonen för att ägaren skulle förstå det... 

Ägarinnan själv trodde att katten var en reinkarnation av Beethoven och att det nog var frustrerande att bara ha två tassar istället för tio fingrar..

Nora den musikaliska katten

Förberedelserna för det kompletta hemmet börjar ta form. Snart kommer det läggas nytt golv och sättas in nya garderober i sovrummet. Det borde vara klart innan kisen kommer, så hon slipper en massa buller och bröt.

Det är min pappa som ska fixa det mesta men jag hjälper ju såklart till. Tänkte även fixa till lilla skrubben, kanske måla lite och om det blir någon liten golvsnutt över lägga nytt golv så det blir extra fint. Inte för att jag tror en katt bryr sig om det är plastmatta eller parkett.. Men ändå! Och en kattlucka ska installeras i dörren.

Kat von D i LA Ink har för övrigt riktigt bra smak när det gäller djur.. Hon har haft med sin lilla kise i något av programmen, och så köpte hon en liten sphynx i present till sin syster också. Fantastiska persikokatter :)

Min pappa har en liten burmahane. Han är ganska liten men när man tar upp honom så väger han otroligt mycket mer än vad man tror. I och för sig är han ingen liten kille längre, han fyllde fyra i början på året.

Jag var nere hos en uppfödare i Hjärup i södra skåne och valde ut honom. Då hade jag inga planer på att flytta upp till göteborg än så det skulle bli min katt. När vi väl fått hem honom visade det sig att han tydde sig mer till min pappa och jag ogillade väl kattens fixering att sätta tänder och klor i mina fötter... Så när jag bestämde mig för att flytta till Göteborg var det inte min katt alls.

Vi har alltid haft katter i min familj. Under hela min uppväxt har min finaste sötaste lilla kise Snottan funnits. Hon blev över 19 år och fick till slut någon sorts demens tror vi. Hon åt inte, hon kunde inte hoppa ordentligt och hon jamade hjärtskärande på nätterna. Som många andra jag läst om som ska avliva sin katt så verkade hon må jättebra just dagen hon skulle avlivas.

Pappa, min bror Rickard och jag var alla med henne under hennes sista timmar och ibland saknar jag henne och gråter för hon var fantastisk.

Sen hade mamma ett par katter också. Vi skaffade Zigge när jag var runt 7 tror jag. Han var en helsvart katt som var otroligt kelig och medgörlig, man kunde bära runt på honom hur mycket som helst utan ett pip.

När vi flyttade till en gård så skaffade vi Felina. En spräcklig katt som var en riktigt duktig musfångare. Hon fick sen Morri som vi behöll och som blev lika skicklig hon, men det var mammas katter, och Morri lever än och börjar bli en gammal dam, fast hon springer fortfarande utomhus och är aktiv. 

Och nu är det förhoppningsvis bara 16 dagar kvar tills vi får hämta Tini :DDD

I måndags var vi alltså och hälsade på katterna igen. Dom var lite vildare denna gången och det var svårt att fånga in dom för kel, det var lite för mycket annat som hände runtomkring. Dom fick vara ute en kort stund i de vuxna katternas innätade rastgård, så det var mycket ljud och rörelse. 

Dom var minst lika bedårande som förra gången. Det känns även skönt att känna att det är bra uppfödare och att man inte ogillar dem, eller deras sätt att uppfostra och handskas med katterna. 

 Det har hänt en del med katterna, dels har dom gått upp i vikt och ögonfärgen har börjat förändras på de flesta. När vi kom dit kom katterna nerför trappan och hälsade på oss.

Och vi har spelat Wii hela dagen idag, i värmen. Och jag nästan dog av värmeslag. Wii-kontrollerna kommer nog vara roliga att jaga och hoppa efter :)

Vi åkte ut till Bauhaus en sväng innan vi skulle ut och träffa kisarna för andra gången. Jag såg en video på Youtube där någon gjort ett motionshjul för sina bengaler. Det verkade så himla najs för katterna att kunna motionera. Om katterna nu är innekatter och speciellt om de är ensamma kan de behöva något som aktiverar dom.

Kolla in videon!

Hur som helst.. Hittade inget som direkt skulle kunna passa för ett sånt hjul på Bauhaus men vi var där i typ 10 minuter innan vi skulle åka och hälsa på kisarna så jag hann inte leta så mycket.