Ryssarna är konstiga..

På denna bloggen kan man se bilder på en familj som har en fishing cat som husdjur. En fishing cat är absolut inget tamdjur som man ser på en bild där den dödar en tupp.. 

En fishing cat kan väga runt 11 kilo, lite mer än vår lilla prick där hemma..

Tyvärr är det en hotad art och jägare jagar den eftersom den anses ätbar och för att pälsen är dyrbar. 

Idag kommer mamma och Kjell upp. Om två veckor åker dom iväg på en resa runt världen med sina motorcyklar. Här är en länk till en artikel HD skrev om dom. I förberedelserna inför resan har dom varit tvugna att skaffa en massa visum till alla länder dom ska besöka, och dom åker till Göteborg idag för att gå på Thailändska ambassaden.

Mamma har varit helt förtvivlad för hon inte har vetat var hon ska göra av sin älskade lilla katt Morri. Först var det sagt att personen som skulle hyra deras hus skulle ta hand om henne. När den personen flyttat in i huset visade det sig att han helt plötsligt blivit "allergisk".. Bara för han inte orkade eller ville ta hand om katten antagligen. Mamma letade efter andra alternativ och ringde Tassebo och hörde med alla bekanta och även med oss om vi kunde ta emot henne. Morri är en utekatt och hade nog inte mått bra inne så vi kunde tyvärr inte det. 

Hur som helst, mamma hade praktiskt taget gett upp hoppet att hitta en ny familj till henne, men nu i helgen hade dom varit på besök hos några bekanta som precis fått avliva sin sjuka katt. De saknade sin katt väldigt mycket och erbjöd sig att ta emot katten så nu har hon fått ett nytt hem och jag är jätteglad för både kattens och mammas skull!

Vår lilla griskatt verkar ha det riktigt bra. Hon sover jättemycket och leker och äter riktigt bra! Imorgon ska vi väga henne. Hon vägde 1.1 kilo när hon kom hit för en vecka sen.

Jag såg förresten en dokumentär på TV för ett tag sen om den musikaliska katten Nora. Hon var en hittekatt som blev omhändertagen av en pianolärarinna. Katten började sen spela på pianot själv. Hur som helst så var det en kvinna som gjort en studie på vilken ton katten spelade (typ C eller c#) och det var vad ägarinnans "normala" tonläge var.

När hon brukade prata med katten hade hon ett högre tonläge, lite som när vissa pratar med bebisar. Och den här kvinnan som gjorde studien hade då som teori att Nora inte ville bli talad till med bebisprat utan spelade den lägre tonen för att ägaren skulle förstå det... 

Ägarinnan själv trodde att katten var en reinkarnation av Beethoven och att det nog var frustrerande att bara ha två tassar istället för tio fingrar..

Nora den musikaliska katten

Förberedelserna för det kompletta hemmet börjar ta form. Snart kommer det läggas nytt golv och sättas in nya garderober i sovrummet. Det borde vara klart innan kisen kommer, så hon slipper en massa buller och bröt.

Det är min pappa som ska fixa det mesta men jag hjälper ju såklart till. Tänkte även fixa till lilla skrubben, kanske måla lite och om det blir någon liten golvsnutt över lägga nytt golv så det blir extra fint. Inte för att jag tror en katt bryr sig om det är plastmatta eller parkett.. Men ändå! Och en kattlucka ska installeras i dörren.

Kat von D i LA Ink har för övrigt riktigt bra smak när det gäller djur.. Hon har haft med sin lilla kise i något av programmen, och så köpte hon en liten sphynx i present till sin syster också. Fantastiska persikokatter :)

Min pappa har en liten burmahane. Han är ganska liten men när man tar upp honom så väger han otroligt mycket mer än vad man tror. I och för sig är han ingen liten kille längre, han fyllde fyra i början på året.

Jag var nere hos en uppfödare i Hjärup i södra skåne och valde ut honom. Då hade jag inga planer på att flytta upp till göteborg än så det skulle bli min katt. När vi väl fått hem honom visade det sig att han tydde sig mer till min pappa och jag ogillade väl kattens fixering att sätta tänder och klor i mina fötter... Så när jag bestämde mig för att flytta till Göteborg var det inte min katt alls.

Vi har alltid haft katter i min familj. Under hela min uppväxt har min finaste sötaste lilla kise Snottan funnits. Hon blev över 19 år och fick till slut någon sorts demens tror vi. Hon åt inte, hon kunde inte hoppa ordentligt och hon jamade hjärtskärande på nätterna. Som många andra jag läst om som ska avliva sin katt så verkade hon må jättebra just dagen hon skulle avlivas.

Pappa, min bror Rickard och jag var alla med henne under hennes sista timmar och ibland saknar jag henne och gråter för hon var fantastisk.

Sen hade mamma ett par katter också. Vi skaffade Zigge när jag var runt 7 tror jag. Han var en helsvart katt som var otroligt kelig och medgörlig, man kunde bära runt på honom hur mycket som helst utan ett pip.

När vi flyttade till en gård så skaffade vi Felina. En spräcklig katt som var en riktigt duktig musfångare. Hon fick sen Morri som vi behöll och som blev lika skicklig hon, men det var mammas katter, och Morri lever än och börjar bli en gammal dam, fast hon springer fortfarande utomhus och är aktiv. 

Och nu är det förhoppningsvis bara 16 dagar kvar tills vi får hämta Tini :DDD